Så nu är Stockholmsresan över. Kom hem igår kväll efter en riktigt varm bilresa genom södra Sverige. 50 mil är väldigt mycket när det är så varmt som det var! Svetten bara rann om en men jag är väldigt tacksam över att jag slapp sitta där bak i bilen och trängas som Christine, Maggan och Emelie fick göra. Jag övningskörde stora delen av resan upp och likaså hem. Blir bara bättre och bättre känner jag, det går framåt vilket jag är väldigt glad över! Undra vad min körskolelärare kommer säga när jag berättar hur långt jag övningskörde osv?
Helgen var fylld med saker att göra hela tiden, knappt inte en lugn stund - förutom då jag var riktigt bakfull på lördagen och låg i sängen och försökte bli av med min baksmälla så snart jag bara kunde. Men en rejäl huvudvärk och illamående blir man inte av med hur lätt som helst som jag märkte. Fast, den var borta lagom tills vi gick in i Globen - mer om det längre fram.
Torsdag kväll när vi kom fram så var det bara att slappa och äta. Vi var alla väldigt sega och trötta efter den långa resan upp i värmen. Så det blev McDonald’s och massa prat i lägenheten i Täby på kvällen. Kom i säng vid kanske ett-tiden på natten.
Kunde dock inte sova så bra på grund av en näst intill stenhård bäddsoffa, men man fick göra det bästa av situationen.
Fredagen så gick vi upp vid 9. Vi åt frukost gjorde oss iordning och åkte in till Stockholm och var där från 12-tiden. Vi gick på stan i den varma solen. Ringde även upp Adam samtidigt som vi gick på stan. Det är lite farligt att ringa upp honom har jag märkt, han är svår att ha ett kort samtal med - han är för lätt att prata med. Men, det är bara roligt!
Vi gick i Gamla Stan där vi mötte upp med mamma, Maggan och Lull. Jag gick vidare med dom mot Åhléns City där vi skulle äta på Pizza Hut. Alla var väldigt nöjda med maten och vi var nog alla glada åt att få komma in på restaurangen - luftkonditionering!
Efter middagen och trevligt sällskap och mycket skratt så åkte man åter tillbaka till Täby. Nu var det att vila upp sig och göra sig iordning inför kvällen - utgång på Club G!
Efter två timmar kom Christine och Emelie tillbaka från stan till Täby och iordnings-processen satte igång. Satt och njöt av blandad musik inför utgången men även en liten “uppvärmning” inför morgondagen - konserten.
Jag, Christine och Emelie åkte in till stan och hittade Club G till slut där vi mötte upp med Adam och Love. Det blev väldigt mycket drickande på klubben, så pass full att jag till och med dansade! Det händer inte ofta!
Men har man nu så pass roligt på kvällen/natten så vet man i bakhuvudet att morgondagen kommer inte bli lika rolig på grund av baksmällan som vankas.
När jag vaknar på lördagen så klarar jag knappt röra huvudet, för då så är det som om någon sitter med en hammare och bankar på mitt huvud samtidigt som jag mår riktigt illa - men envis som jag är så sätter jag aldrig fingrarna i halsen.
Jag låg kvar i sängen till cirka 15-tiden, då var man bara tvungen att sätta igång att göra sig iordning fastän man mådde skit. Illamåendet hade i alla fall börjat kom och gå, fortfarande irriterande dock!
Jag och Peter gick på McDonald’s för att få i oss lite mat, jag tog en stor pommes vilket jag inte skulle gjort. Jag blev så otroligt illamående så jag knappt visste vad jag skulle ta vägen. Huvudvärken störde mig fortfarande.
Vi åkte in till stan där vi mötte upp med mamma, Maggan och Christine på T-Centralen. Hoppar på tunnelbanan och åker mot Globen.
Väl där så är det fullt med folk, går knappt att komma fram. Alla är där av en orsak - Celine Dion!
Vi ställer oss i kön och när vi nästan är framme vid ingången så är min baksmälla borta! Jag var jätteglad över det hela, för då skulle jag verkligen kunna njuta av konserten till fullo utan att min dumdristighet fredag kväll skulle förstöra denna upplevelsen som man väntat på i 15 år.
Jag köpte direkt ett program när jag kom in, ett specialdesignat program med väldigt mycket bilder i och text. Väldigt fint gjort! Väl värt pengarna.
Sen köper jag även en tröja och en bag.
Nu börjar det närma sig. Vi går in och sätter oss på våra platser, Calaisa spelar för fullt när vi sätter oss.
När dom är färdiga så ser man några rader framför oss Sanna Nielsen, Sonja Aldén, Bobby Ljunggren och Nanne Grönvall.
Christine ringer upp och ska försöka hitta var i publiken vi sitter och vi försöker hitta henne. Till slut lyckas vi och kan kolla på varandra på väldigt långt avstånd medan vi pratar. Helt plötsligt börjar publiken klappa händerna för fullt - ändå är inget på G. Publiken är bara otålig. Jag och Christine lägger på.
Jag säger till Peter “Det börjar inte ännu, för först måste dom ju släcka ner hela Globen”. I samma sekund som jag sagt den meningen färdigt så slocknar hela Globen och publiken börjar jubla! En strålkastare tänds och vi ser Celine Dion går igenom publikhavet och in under scenen! Nu är det strax dags.
Vi hör musik börjar spelas och ser LCD-skärmar i mitten av skärmen - helt uppenbart att hon ska stå där bakom dom och dyka upp. Musiken till “I drove all night” börjar och lampor riktas och LCD-skärmarna lyfts - där står hon och börjar sjunga så som bara Celine Dion kan!
Rakt igenom hela konserten så förvånas man över den otroliga röstkapacitet som hon besitter. Man har hört den på CD i flera år men inte kunde man föreställa sig det man fick höra där i Globen.
När hon tar och kör igång med “All by myself” och tar den långa tonen, publiken jublar och man är helt paff!
Hela konserten är ett enda stort WOW!
Detta måste jag göra om igen - att se Celine Dion live och då sitta ännu närmre scenen! Vi satt nära redan nu, men det kan alltid bli bättre!
Med andra ord - en oförglömlig helg!
